Emballasjen kan også virke stabiliserende om gjenstanden er skjør eller ustabil. Emballering kan også brukes for holde grupper av små gjenstander sammen. Om målet er å beskytte objekter fra lys og støv kan det være tilfredsstillende å dekke hyllen med ubleket og vasket bomullslerret.
Husk: Når objektet er emballert bør også emballasjen merkes med ID- nummeret, betegnelse og gjerne også et fotografi. På denne måten unngås unødvendig håndtering, og dermed beskyttes objektet ytterligere.
Konferer alltid med konservator om du er usikker på hva ditt materiale behøver.
Emballeringsprinsipper
PRIMÆR EMBALLASJE er emballasjen som rører direkte med objektet. Primæremballasjen må være stabil og ikke etterlate skade på objektets overflate.
SEKUNDÆR EMBALLASJE rører ikke objektet direkte. Det er ikke alltid behov for sekundær emballasje. Emballasjen må ikke avgi luftforurensende gasser, og bør helst ikke være helt tett. Papp eller stabil plast (ikke myk plast) kan være god sekundær emballasje.
Disse pakkeprinsippene er hentet fra Slots- og kulturstyrelsen Danmark.
Generelle emballeringsprincipper:
- Ved valg af emballeringsmateriale skal der tages hensyn til genstandens materialemæssige sammensætning og egenart.
- Emballagen skal tilpasses genstanden og ikke omvendt.
- Genstande som afgiver flygtige, skadelige stoffer skal emballeres i diffusionsåben emballage.
- Emballagen skal være stærk nok til at bære genstandens vægt og kunne tåle håndtering.
- Mærkning skal forefindes udenpå emballagen for at undgå unødig håndtering.
- Materialer til emballering bør forefindes i rigelige, lettilgængelige mængder.
Denne sjekklisten er hentet fra Riksantikvariämbetets skriftserie Vårda Väl
CHECKLISTA
Syfte: Bestäm syftet med materialvalet: förvaring, packning eller utställning. Överväg tiden som materialet ska vara tillräckligt hållbart för att uppfylla sitt syfte.
Föremålens känslighet: Ta reda på föremålens egenskaper och vilka krav dessa ställer på materialet.
Materialets egenskaper: Gör efterforskning och ta reda på så mycket information som möjligt om materialet. Fundera på vilka egenskaper materialet ska ha (till exempel lufttät, enkel att använda, vibrationsdämpande). Har materialet egenskaper som kan vara skadliga för ett föremål (exempelvis emitterande, syrahaltigt, statiskt, grov struktur)?
Omgivningen: Ta reda på så mycket som möjligt om den miljö som materialet och föremålet ska vistas i. Tänk på att material kan bryta ner föremål snabbare i en olämplig miljö (exempelvis förhöjd eller kraftigt varierande temperatur och luftfuktighet, UV-strålning, för stark belysning). Tänk på att färg, form och andra egenskaper hos ett material också kan påverkas av en olämplig miljö.
Planering: Avsätt tid för materialvalet. Överväg alternativ till materialvalet. Planera för den bearbetning som krävs för att materialet ska kunna användas (exempelvis tid för torkning och vädring). Planera för hur materialet ska förvaras, hanteras och underhållas. Fundera på hur materialets egenskaper samspelar med museets policyer, riktlinjer eller förvaltningsplaner (exempelvis brandskydd, skadedjurskontroll, bevarandeplaner, arbetsmiljöpolicy). Gör en prioritering av hur stora kostnaderna för materialet är i förhållande till den nytta eller den skada de eventuellt
Uppföljning: Var uppmärksam på förändringar såväl på föremålet som på materialet: yta, färg, form och lukt, särskilt om produkten som ska användas har okända egenskaper. Överväg möjligheten att återanvända materialet.
Se også disse sidene på Samlingsnett.no: